Valpens utvecklingsfaser
Även om valpar föds relativt hjälplösa växer de snabbt till självständiga individer som alla utvecklar en mycket unik personlighet. Under sin omtumlande resa går hunden igenom många olika faser som inte alltid kan definieras eller dateras tydligt. De olika utvecklingsstadierna gör det möjligt för oss att förstå hunden, dess beteende och karaktär och därmed kunna hantera den på rätt sätt.
Den prenatala fasen
Den prenatala fasen omfattar den period då valpen fortfarande befinner sig i sin mammas livmoder. Den varar i cirka 58-68 dagar. Även om en dräktig hund bör leva samma liv under dräktigheten som tidigare, bör hon tillbringa de sista veckorna av dräktigheten med mer försiktighet och mindre aktivitet. Dessutom bör hon inte utsättas för onödig stress, eftersom ny forskning visar att modern påverkar sina valpar redan i embryostadiet. Nivån på de köns- och stresshormoner som tiken utsöndrar och som förs vidare till valparna via moderkakan är förmodligen den avgörande faktorn här. Det är inte ovanligt att den prenatala stressen gör att både organ och hjärna hos valpen vid födseln reagerar på ett visst sätt i stressade situationer. Detta kan å ena sidan försvaga inlärningsförmågan och nyfikenheten och å andra sidan utveckla aggressivitet. Dessutom kan prenatal stress påverka den växande valpens sexuella beteende.
Eftersom tiken inte bara tar hand om sig själv under dräktigheten behöver hon ett näringsrikt foder. Det finns bra helfoder för detta, som inte bara är lämpliga för mamman under dräktigheten utan också under diperioden. Helfoder kan också användas till växande valpar och unga hundar.
Neonatalfasen - 0 till 2 veckor
Under den neonatala fasen, även kallad den vegetativa fasen, sover valparna nästan hela tiden och är endast 2-15 % aktiva under dagen, eftersom de är starkt beroende av tiken. Under de första två veckorna av sitt liv är det sugandet som är valparnas huvudsakliga aktivitet. För att stimulera mjölkflödet sparkar valparna med tassarna på tikens spenar. Eftersom både sugbeteendet och sparkandet på mjölken är medfödda beteenden hos valparna är också sökandet efter föda en helt naturlig del av deras individuella utveckling, vilket är anledningen till att tiken och hennes ungar kan suga utan hjälp utifrån. Lite hjälp kan dock vara bra under vissa omständigheter, t.ex. om tiken fortfarande är oerfaren eller om valparna inte kan orientera sig på egen hand.
Tidigare EEG-studier har visat att hjärnan hos valpar har en relativt låg aktivitetsnivå vid födseln. Eftersom deras ögon fortfarande är slutna och synnerverna outvecklade kan valparna inte se någonting i början. Dessutom är deras hörselgångar också stängda, vilket är anledningen till att de inte bara inte kan se något utan också inte kan höra något. Valpar reagerar dock på starka ljud och starkt ljus och kan redan gnälla och gråta och uttrycka olika känslor. Dessutom fungerar både tarmarna och urinblåsan hos valpar redan från födseln, men de kan ännu inte tömma dem på egen hand under de första två veckorna av sitt liv. Därför slickar tiken dem som en simulering så att valparna kan avge urin och avföring. Dessutom kan valparna ännu inte reglera sin kroppstemperatur på egen hand under de första dagarna och är därför beroende av värmen från sin mamma och sina syskon. De bör också alltid hållas på en varm plats.
Övergångsfasen - 2 till 4 veckor
Övergångsfasen är också en kort men ändå mycket händelserik tid då drastiska förändringar är nära förestående för valpen. Valparna öppnar ögonen för första gången efter 12-13 dagar. Några dagar senare drar pupillerna ihop sig även i starkt ljus, vilket är anledningen till att valparna nu försöker sig på att följa rörliga föremål. I början ser valparna förmodligen bara skuggor och ljus och inga detaljer alls. Men ju mer ögonmusklerna, pupillreflexen, synnerverna och syncentrum i hjärnan utvecklas, desto mer förbättras synen. Så snart valparna är 28 dagar gamla kan de vanligtvis se som vuxna hundar.
I slutet av övergångsfasen börjar dessutom hörseln fungera så att valparna för första gången kan reagera på höga ljud. Eftersom de öppnade ögonen för några dagar sedan kan de nu fixera blicken. Av denna anledning kan valparna också undvika ljud eller synintryck från och med då och de första tecknen på ångest uppträder. Hörseltester som gjorts tidigare tyder också på att valpar som är 3-4 veckor gamla kan orientera sig efter ljud och hör lika bra som vuxna hundar. Förutom ögon och hörsel utvecklas även nervbanorna i frambenen efter två veckor, vilket gör att valparna kan sitta för första gången. Efter tre veckor förbättras också motoriken i den bakre delen av kroppen, vilket gör att valparna inte bara kan sitta utan också stå. Det är också då valparna börjar leka med varandra. Efter cirka två till fyra veckor har valparnas smärtkänsla också utvecklats fullt ut.
Så snart valparna är 3 till 5 veckor gamla beter de sig alltmer som fullvuxna hundar, morrar, skäller och viftar på svansen. De leker med sin mamma och sina syskon, blir mer nyfikna och samtidigt mer sociala, vilket är anledningen till att de vågar sig ut ur valpkammaren för första gången. Dessutom börjar hörntänderna i överkäken att växa, vilket gör att valparna kan lära sig att tugga. De är nu också tillräckligt gamla och självständiga för att klara sig på egen hand och är därför inte längre beroende av sin mammas hjälp. De lär sig associativt, vilket innebär att de kan koppla ihop vissa stimuli med en viss reaktion. När de under de senaste dagarna har lärt sig att det finns mat när matskålarna skramlar börjar de till exempel att salivera när de hör detta ljud.
Tiken tar initiativ till att suga upp till 4 veckors ålder. Efter det börjar de små pälsbollarna dricka på egen hand och tigga från sin mamma. Detta leder till en klassisk mor-barn-konflikt, vilket är typiskt för hundar, eftersom det ligger i valparnas intresse att bli ammade så länge som möjligt. Å andra sidan försöker tiken hindra sina valpar från att dia så snabbt som möjligt, eftersom det är mycket ansträngande för modern att dia.
Socialiseringsfasen - 4 till 12 veckor
4 veckor
Så snart valparna är 4 veckor gamla är de fullt utvecklade små hundar som nu går in i vad som förmodligen är deras viktigaste fas i livet. Under socialiseringsfasen är valparna särskilt mottagliga för sociala stimuli. På grund av sin stora nyfikenhet kan de memorera allt som visas för dem. De har också lätt för att knyta nya band till olika individer. Socialiseringsfasen är rätt tidpunkt att börja med miljöträning. Forskning tyder nämligen på att de erfarenheter som valparna får under den här fasen kommer att ha stor betydelse för deras fortsatta utveckling. Det har t.ex. visat sig att valpar som bara är vana vid lite kontakt med människor ofta är mindre sociala och kan ha svårigheter i vardagen. Under socialiseringsfasen har uppfödaren en ansvarsfull roll att spela. Valparna måste lära sig att bli en fullvärdig del av familjelivet utan hjälp och stöd från sina syskon. Uppfödaren bör bekanta valparna med vardagliga upplevelser, människor och ljud innan de har utvecklat sina rädslor fullt ut. Så snart valparna är 5-6 veckor gamla bör deras kontakt med människor ökas alltmer. De bör lekas med, gosas med och tas med på korta utflykter tillsammans.
5-7 veckor
Vid 5 till 7 veckors ålder går valparna sedan på små upptäcktsfärder. I genomsnitt tillbringar de hälften av sin vakna tid med att leka intensivt med varandra och med andra medlemmar i flocken. De lär sig också vad som kallas bithämning - dvs. hur hårt man kan bita sina egna syskon tills de ylar smärtsamt och sedan slutar leka. I grund och botten ylar valpar dels för att de har ont, dels för att alla unga hundar är lite dramatiska i den här åldern. Samtidigt lär de sig dock också sociala signaler och utvecklar en känsla för hur de ska interagera med varandra. Om det finns andra vuxna hundar i hushållet kommer de också att vara delaktiga i att lära sig och utveckla valparnas sociala signaler. Det är därför det är så viktigt att valparna har kontakt med andra hundar. Under socialiseringsfasen blir valparna särskilt stressande för tiken. Därför lämnar hon sina valpar ensamma under en längre tid och påbörjar den så kallade avvänjningsprocessen. Det är då hon avvänjer valparna från modersmjölken. Normalt sett är denna process relativt avslappnad. Men om tiken tycker att valparna är för energiska blir hon lätt irriterad och tar ofta i med hårdhandskarna. När valparna är 5-6 veckor gamla äter de också nästan som en fullvuxen hund, även om de fortfarande har lite svårt att tugga mat som är för hård. De börjar också försvara mat och andra föremål. De skyddar sitt revir genom att morra, skaka leksaker och sätta tassarna över saker. Dessutom utvecklas valparnas hierarki för första gången, även om den ständigt förändras när de växer upp.
8-9 veckor
Vid 8-9 veckors ålder lämnar majoriteten av valparna uppfödaren och deras kullsyskon och deras mamma flyttar till ett nytt hem. Åtta till nio veckors ålder är en bra tidpunkt för den första flytten, eftersom valpen hittills bara har formats av sin mamma, sina syskon och eventuellt andra hundar i flocken. Nu är det dags för valpen att tränas av sin nya ägare. Om en valp skiljs från tiken för tidigt kommer den framtida samvaron med andra...
