Ragnarök i skogen?

1 Inledning

För över 50 år sedan började jag arbeta med FAO1:s World Forest Inventory (WFI) i Rom. När jag åkte hem efter 4 år hade jag besökt ett 20-tal länder och lärt mig mycket om den globala skogssituationen. År 1974 publicerade jag mitt första större egna alster om den globala skogssituationen (Persson 1974). Sedan dessa har jag ungefär vart tionde år publicerat rapporter i ämnet "den globala skogssituationen" (Persson 1976, 1984, 1995, 2006, 2017). Den första rapporten diskuterade mycket den klassiska frågan om det skulle bli brist på ved. Jag kunde snabbt avskriva allvarlig brist på industrived, men för brännved beskrevs situationen i början som en katastrof. Längre fram diskuterades framförallt avskogningen och "hotet" från snabbväxande planteringar i Syd. Inledningsvis väckte rapporterna stort intresse. Min 1984 rapport diskuterades i både dagspress och fackpress. Jag har planerat att skriva en sista version av "Den globala skogssituationen" innan jag lägger ner pennan. Detta gör jag alltså nu trots att intresset för internationella skogsfrågor minskat högst väsentligt sedan 1970-talet. Det är nu svårt att väcka intresse för skogssituationen utanför Västerbotten och Stockholm.

Situationen har också i mycket förändrats. När jag skrev de första rapporterna hade jag antagligen Sveriges bästa (och enda?) bibliotek om internationella skogsfrågor. Den som vill studera internationella skogsfrågor nu dränks i allsköns material på nätet. Detta är dock sällan särdeles tillförlitliga källor. Det mesta materialet om skog publiceras av allehanda sekter. Det är skogsproduktionssekten, skalbaggssekten, skogsskyddarsekten, klimatförändringsförnekarsekten och allehanda rädda världen sekter. Många av dessa sekter talar i egen sak och det material de sprider kan ofta ses som reklam. Det viktigaste för många är att föra väsen för att öka mängden insamlade medel. Ju mer katastrofal situationen beskrivs ju mer pengar kan samlas in.

Överraskande lite material kommer egentligen från skogssektorn i Sverige. Den tycks inte ha resurser att bemöta alla påhopp2. Delar av materialet från skogssektorn är säkert enögt. Den indiska miljökämpen Anil Agarwal talade aldrig om "foresters". Han talade alltid om "the stupid foresters". Han irriterades av att skogsfolk gav prioritet till träden istället för till människorna. Detta var under den period då "byskogsbruk" var det heta skogsämnet. I mycket vill jag ge Anil Agarwal rätt. Dock vill jag hävda att det traditionella skogsfolkets enögdhet bara är en västanfläkt jämfört med den enögdheten som finns hos nyligen skogsfrälsta journalister och "miljövänner". Många av dessa nyfrälsta har också mycket grunda kunskaper. Anil Agarwal skulle nog inte ha varit nådig i sin kritik av den svenska enögdheten.

Vid COP326 (av Klimatkonventionen) år 2021 meddelades att 140 länder "beslutat" att stoppa avskogningen/"skogsskövlingen" till år 2030. När jag ser/hör alla tokigheter som skrivs om detta i tidningar eller rapporteras på "public service" så inser jag att mina 50 års arbete med frågan är bortkastade. Gemene mans (inkluderande journalisters) kunskaper om den globala skogssituationen är lika usel som år 1968 när jag började arbeta med detta på allvar. Hans Rosling visade att t.ex. läkarstudenter hade sämre kunskaper om den globala hälsosituationen än schimpanser. Jag vill hävda att människor i Sverige i allmänhet (inkluderande skogsfolk) har sämre kunskaper om den globala skogssituationen än schimpanser.

Enligt Gunnar Myrdal bör forskare redovisa sina värderingar. Jag står naturligtvis ingalunda över sekterismen. Troligen bör jag placeras i biståndssekten. Jag har svårt att acceptera att 800 miljoner människor får lägga sig hungriga varje kväll. En gång läste jag geologi och märker att jag ofta diskuterar i geologiska tidsrymder (d.v.s. tusentals år). På insändarsidorna noterar jag att många andra kan räknas till barndomsnostalgikerna. Enligt dessa bör saker och ting återgå till att vara som under barndomens somrar ety detta är det "rätta" tillståndet. Många anser också att allt skall förbli som nu. Jag har också arbetat med statistik under långa perioder och märker att jag vill att siffror skall ge "sanningen" och inget annat. Jag tror det spelar en viss roll. Dock kan jag nog beskyllas för att älta statistik onödigt mycket. Det råkar dock vara någonting jag kan och där jag understundom kan göra viss nytta.

När jag började arbeta på FAO märkte jag att mina kolleger ofta ansåg sig för fina att göra grovarbetet med att få fram brukbar statistik. Detta överlämnades till statistiska bokhållare som ofta inte varit i en skog. Experterna ville ha en tabell överlämnad som de kunde analysera. En stor del av mitt arbetsliv har jag lagt ner på att plocka fram statistik som finare folk kan analysera.

Kanske bör jag också påpeka att jag växte upp i fattigdom på landsbygden och de vedpinnar pappa kunde sälja bidrog till att jag så småningom kunde ta mig ut ur fattigdomen. När Greta säger att " ett dött träd är värdefullare för oss än ett levande träd" så tar jag detta som ett typiskt exempel på diskussionsnivån inom den urbana överklassen. Jag har också långa tider arbetat med bistånd och sett de problem som kan uppstå när det blir brist på skog/ved. Dessa erfarenheter gör att jag utan att skämmas ser på skog och skogsbruk på ett lite annat sätt än den intellektuella urbana överklassen. Produktion av ved synes mig inte rent definitionsmässigt vara något brottsligt. Ved är en råvara som vi människor har svårt att klara oss utan.

Figur 1.1: Härstädes är jag uppvuxen och njuter nu mitt otium.

I 50 år har jag föreläst och skrivit om den globala skogssituationen. Jag har oombedd försökt vara något av allas lärare om internationella skogsförhållanden. Denna rapport kan ses som mitt testamente. Jag redogör inte bara för kunskapsläget utan jag presenterar också ibland lite hädiska reflektioner. Egentligen riktar jag mig nog i mycket till gruppen skogsstudenter, skogsägare och skogsfolk. Mycket av texten är egentligen kommentarer till och sammanfattningar av Power-Points som jag under senare år använt vid föreläsningar i ämnet. Min rapport från 1984 var på 186 sidor och sade väl det som den tidens läsare behövde. Första utkastet till denna rapport var tre gånger så långt. Jag har lagt ner mycken möda på att försöka skära bort hälften.

Gunnar Wetterberg (2019) har skrivit en i mitt tycke mycket bra bok om svenskt skogsbruk. Göran Greider (2019) är dock missnöjd och skriver följande - "Eftersom det är virkesproduktionen han starkast ömmar för saknar han blick för den enorma dramatik som det innebar när urskogen skövlades under förrförra seklets timmerfront. Det vi kallar skog är egentligen ett helt annat ekosystem än det våra förfäder kallade skog.. Inte en rad om den enorma ekologiska förödelse flottningslederna orsakade". Är detta visdomsord eller...? Var den brända och svedjade "urskog" som fanns för 150 år sedan det "rätta" tillståndet? Varför inte det som fanns för 1000 år sedan? Eller är det "rätta" det som skulle funnits om inte människan funnits? Jag kan naturligtvis kritiseras för att här ha skrivit för mycket om skogsbruk. När jag började skriva om dessa ting för 50 år sedan fanns en rädsla för att skogen/träden skulle försvinna och inte kunna ge den ved som människan behövde. Situationen har förändrats, men frågan är nog fortfarande aktuell. I Sverige finns dock bara en sanning i taget.

Jag har haft en ovana att dränka mina studenter i fakta. Jag förväntade mig inte att de skulle minnas allt jag sade, men jag såg ett värde i att de i alla fall hade hört talas om avskogning, svedjejordbruk, snabbväxande planteringar...