Blädningsbruk

Skogen och träden

DEN SOM VILL BLÄDA behöver en skog som passar för blädningsbruk, så frågan är vad man ska leta efter. Hur ser en typisk blädningsskog ut? Vad krävs för att det ska fungera på lång sikt?

Alla skogar går att gallra, oavsett trädslag eller hur de ser ut, men för att blädningsbruk ska fungera på lång sikt måste nya plantor kunna gro och börja växa under den växande skogen. Plantorna måste dessutom kunna överleva i många decennier inne i den täta skogen som små plantor och ha förmåga att så småningom gradvis öka sin tillväxt och växa upp till små träd, till mellanstora träd, och slutligen till stora träd, hela tiden inne i en tät, djungelliknande skog. Av våra vanliga trädslag är det bara gran som klarar det.

Våra andra vanliga trädslag - tall, björk och asp - är så kallade pionjärträdslag. De är helt anpassade till skogsbränder och liknande väldigt starka störningar. Det var dessa trädslag som kom först när inlandsisen drog sig tillbaka för tio tusen år sen. De hade förmåga att kolonisera den kala marken då och de fungerar fortfarande på samma sätt.

Frön av tall, björk och asp kan gro inne i den täta skogen och enstaka plantor kan växa upp en bit, men deras strategi är att växa fort på höjden, innan det kommer en ny skogsbrand. Inte att stå och vänta som planta eller litet träd i över ett sekel. De har inte förmågan att överleva på lång sikt om de gror eller planteras inne i skogen. Ibland kan det finnas enstaka stora exemplar av tall, björk, asp, rönn eller sälg inne i en blädad, fullskiktad granskog. Det visar att det har varit en rejält stor lucka, ett litet kalhygge, inne i skogen längre tillbaka i tiden.

Skogen

Granen kom hit mycket senare när Sverige redan var täckt av skog. Granplantor har förmågan att inte bara gro och växa upp en liten bit, utan de kan överleva i många decennier inne i en sluten skog, nästan utan att växa alls. Nästa gång du är ute i en äldre skog, titta vilka trädslag du ser plantor av, och titta på hur de ser ut och hur de växer - hur deras toppskott ser ut. Därför är första kravet - granskog.

Det andra kravet är att skogen måste vara fullskiktad. Jag beskrev det tidigare lite svepande som en skog med allt från små plantor till stora träd, men det räcker inte. Det måste finnas fler små träd än stora träd och proportionerna mellan olika storleksklasser måste ungefär stämma överens med hur tillväxten skiljer mellan olika storleksklasser. Jag går igenom förklaringen till detta i kapitlet Dynamiken. Just nu räcker det att konstatera att definitionen för fullskiktad lyder så här:

Dela in träden i fem grova höjdklasser. Först en klass (H0) med alla plantor och de småträd som är lägre än ca 5 meter. Dela sedan in avståndet från 5 m till högsta trädens höjd i fyra lika breda höjdklasser H1-H4. Om det finns träd i alla fem klasserna, flest i H0, fler träd i H1 än i H2, och fler i H2 än i H3 och H4, då är skogen fullskiktad.

En fullskiktad skog har träd i alla höjdklasser i hela skogen, från små plantor till stora träd, och fler små än stora. Strukturen är ungefär densamma som i en regnskog. Klass H0 är de plantor och små träd som är kortare än ca 5 meter. H1-H4 delar in avståndet från 5 meter till högsta trädets höjd i fyra lika höga höjdklasser, exempelvis 5-10, 10-15, 15-20. 20-25 meter.

Om det är en granskog och den uppfyller kriterierna för att få kallas fullskiktad, då går skogen att bläda under mycket lång tid, minst några hundra år. Om den inte är riktigt fullskiktad idag men träden har en tillräckligt stor spridning i höjd så kan det ibland vara möjligt att omvandla skogen till fullskiktad inom överskådlig tid. Hur lång tid det tar och vad konsekvenserna blir för virkesproduktionen beror på utgångsläget. Mer om det i bokens tredje del.

Även den mest perfekta blädningsskog är oregelbunden och variationsrik. Det normala är att alla storleksklasser av träd - plantor, små träd, mellanstora träd och stora träd - är ojämnt fördelade över marken. Man hittar sällan områden där alla olika trädstorlekar är perfekt blandade med varandra. Tvärtom varierar det i det oändliga, från små fläckar med nästan bara en trädstorlek till delar med en stor blandning av trädstorlekar, och lite tätare delar blandade med lite glesare delar. Det här är helt naturligt. Nya granplantor växer upp slumpmässigt varsomhelst, och därför får en fullskiktad granskog en väldigt oregelbunden struktur.

Den här oregelbundenheten gör att skogen ofta ser bättre ut en bit bort. Bättre skiktad och lite tätare. Men när du går dit och tittar tillbaka så ser det bättre ut där du kom ifrån. Det är lite som när man står i dimma. Då är det alltid ganska glest precis där man står men tätare längre bort och hur man än flyttar sig så förblir det så. En blädningsskog upplevs ofta på samma sätt - den är lite bättre skiktad en bit bort.

Rumslig fördelning av träden på en försöksyta skött med blädningsbruk. Träden uppdelade i fem diameterklasser, angivna till höger. Symbolernas storlek är proportionell mot diameterklassens mitt.

Träden

Hur är det då att vara gran och växa upp i en blädningsskog? Vad skiljer granar i en fullskiktad skog från exempelvis granar som planterats på ett kalhygge?

Den mest uppenbara skillnaden är att nästan alla granar i en fullskiktad skog har väldigt långa trädkronor med levande grenar långt ner mot marken.

I en skog som startar på ett hygge blir alla träd ungefär lika långa och trädkronorna bildar ett krontak som gör att ganska lite ljus når ner till marken. Träden får korta kronor eftersom det redan 5-6 m från trädens topp blir så mörkt att det inte lönar sig för träden att ha barr längre ner.

Granar i en fullskiktad skog har långa kronor. Även de största har ofta levande grenar från 3-5 m höjd.

I den fullskiktade skogen gör blandningen av olika höga träd att det inte bildas något jämnt krontak. Istället får man en oregelbunden kronstruktur som gör att ljus hela tiden når långt ner mot marken. Därför behåller även stora granar barr nästan ända ner till marken. En 20 m hög gran kan ha 16-17 m krona istället för de 6-7 m krona som den skulle haft om den hade startat sitt liv på ett kalhygge och vuxit upp i en enskiktad skog. Mellanstora och mindre granar har ofta kronor som når ända ner till marken.

Det här gör att man sällan ser mer än 10-15 meter åt något håll i en fullskiktad granskog. För mig är det här det första tecknet på att en granskog är fullskiktad: Stor höjdspridning och barr hela vägen ända ner till marken så man inte ser bort genom skogen. Om du ser trädstammar 30-40-50 meter bort så är skogen inte fullskiktad.

Den andra stora skillnaden handlar om hur träden växer. På ett kalhygge växer planterade granar fort. Toppskotten kan vara flera decimeter långa. Det tar inte många år att nå brösthöjd och redan efter 35-40 år kan träden vara över 10 m höga.

I en fullskiktad granskog fungerar det helt annorlunda. Hos de små granplantorna är toppskotten oftast bara några millimeter långa. De ökar gradvis men blir sällan mer än några centimeter. Därför tar det i genomsnitt omkring 50 år för granplantorna att nå brösthöjd i den fullskiktade skogen. Sen tar det ytterligare flera decennier att nå 5-6 meters höjd, så en 5 meter hög gran i en blädningsskog är ofta omkring 80-100 år gammal.

För att bli riktigt stor, färdig att blädas, tar det sedan ytterligare ca 80-100 år; Totalt kan det...