Snake church

1. Inledning

Varje år blir uppskattningsvis 7 000-8 000 människor bitna av giftormar i USA. Av dessa dör ungefär fem personer per år, men antalet dödsfall skulle vara mycket högre om människor inte sökte vård. En viss överrepresentation av de religiösa utövarna från Appalacherna som boken tar upp kan ses. Dels kommer de frekvent i kontakt med giftormar, dels vill de gärna vända sig till Gud istället för till sjukvården efter ett giftormsbett. De kyrkor som praktiserar hantering av giftormar under sina gudstjänster är en försvinnande liten del av amerikansk kristendom. Det är en liten del av den amerikanska pingstkyrkan, de flesta som tillhör den amerikanska pingströrelsen kommer inte i kontakt med ormar oftare än vad man gör i svenska kyrkor.

De flesta betten i USA med dödlig utgång tillskrivs skallerormar av olika arter, men även bett från kopparhuvud leder i enstaka fall till döden. Kopparhuvudet är den art som står för flest giftormsbett i landet, men betten har sällan dödlig utgång. Skallerormsbett har ungefär fyra gånger högre sannolikhet att resultera i dödsfall än vad ett bett från kopparhuvud har. Flest bett per år sker i North Carolina, följt av West Virginia, Arkansas, Oklahoma och Virginia i fallande ordning. Män blir oftare bitna än kvinnor. Har jag rätt för mig ser det likadant ut med huggormar i Sverige, män är något överrepresenterade i statistiken. I den amerikanska statistiken syns även bett från svart mamba, monokelkobra och andra arter av giftorm som hålls i terrarium, men dessa bett står för en liten andel av det totala antalet bett.

Ett nästan världskänt bett från de religiösa frikyrkorna i USA fick pastor Jamie Coots år 2014. Coots blev biten av en skogsskallerorm i höger hand under en gudstjänst i hans kyrka "Full Gospel Tabernacle in Jesus Name church" i Middlesboro, Kentucky. Efter bettet tappade Coots ormarna, men plockade sedan upp dem igen och fortsatte ceremonin. Efter gudstjänsten kördes han till sitt hem, trots sitt hälsotillstånd. När ambulanspersonal anlände fick de inte ge honom medicinsk behandling då det inte var förenligt med hans tro. Jamie Coots dog i hemmet. Längre fram i boken kan du läsa mer, både om Coots och om skogsskallerormar.

Att hantera ormar är en religiös rit som förekommer i ett antal kyrkor på landsbygden i sydöstra USA. Dessa kyrkor ingår i Helgelserörelsen, Pentekostalismrörelsen, Charismatic Christianity eller i någon annan av de fåtal rörelser med en protestantisk inriktning som förenar stark bibeltro med väckelsefromhet och betoning av helgelse. Helgelse är enligt kristen tro den process varigenom den kristne förvandlas till allt större helighet och likhet med Kristus.

Skallerormen, som nog för oss alla är den mest kända ormen från USA, ingår i dessa riter. Skallerormen är dock inte en art, utan ett släkte av ormar som ingår i familjen huggormar. I denna familj av huggormar ingår även kopparhuvudet och vattenmockasinen, två andra amerikanska giftormar som används i religionsutövandet. Boken kommer främst att ta upp de arter som ingår i kyrkornas ritualer, men även nämna andra ormarter från regionen.

Jag har hittat uppgifter om att även kobror har använts i kyrkans värld, men inte fått det bekräftat och har därför inte med det i boken. Någonstans läste jag om pastorer som börjat besöka reptilmässor för att köpa asiatiska kobror och palmhuggormar, men jag får se uppgifterna som obekräftade. Ormarna som används i dessa kyrkor är plockade i naturen, det rör sig alltid om arter som förekommer i närområdet kring kyrkan. I vissa fall köps ormarna av någon som fångat in dessa, men det vanliga är att pastorn eller någon i församlingen letar orm i naturen. Ormarna hålls sedan i terrarium, stängda trälådor eller liknande mellan gudstjänsterna, men det finns återkommande uppgifter om att dessa viltfångade djur inte blir så gamla i fångenskap.

Tanken är att denna bok ska försöka balansera mellan att berätta historien bakom dessa religiösa riter och berätta om de amerikanska giftormar som vanligtvis ingår i gudstjänsterna. Jag ska försöka gestalta ritualerna, en del betydande personer och giftormarna. Vi ska även ställa oss frågan vilka konsekvenser utövandet får, för ormar och människor. Min tanke är inte att göra narr av religiösa människor eller människor från amerikanska södern. Jag tycker att detta fenomen med gudstjänster där man riskerar livet är lite galet och jag är lite nyfiken på vilka människorna är samt vad som driver dessa till att göra det de gör. Att någon har en kristen tro, eller någon annan tro för den delen, ser jag inget konstigt med även om jag själv inte är troende. Det förvånar mig lite att man kan välja att gå så långt i sitt trosutövande att man riskerar eget liv och hälsa, eller andras för den delen. För mig är det extremt, samtidigt som det är lite spektakulärt med just hanteringen av giftormar. Jag har själv giftormar, men jag skulle aldrig utsätta mig för de risker som man gör i dessa kyrkors värld. Jag skulle heller aldrig utsätta mina ormar för den stressande hantering som sker i kyrkan eller den undermåliga djurhållning som vissa av dessa människor har.

Foto: Pixabay, även på sidan 11.

Idén att ha med giftormar under gudstjänst lär ha hämtat sitt tankegods från Helgelserörelsen. Det är en kristen väckelserörelse byggd på John Wesleys helgelselära. John Wesley föddes den 17 juni 1703 i Epworth i Lincolnshire och dog den 2 mars 1791 i London. Han var en brittisk präst och teolog och är framförallt känd som grundare av metodismen. Wesley har myntat begreppet "fullkomlig helgelse", synonymt med kristen fullkomlighet. Han var en stark nykterhetsförkämpe och motarbetade den sociala utslagning som blev en av följderna av industrialismens frammarsch. Han var även en starkt kritisk till smuggling och slavhandel, men hade troligtvis väldigt lite med ormar att göra. 1735 åkte han till Georgia för att verka som missionär bland kolonister och ursprungsamerikaner. 1738 återvände han till England, antagligen utan att kunna gissa att han satt grunden till att religiösa människor knappt 200 år senare skulle börja dansa med giftormar.

Att dansa med och hantera giftormar i amerikanska kyrkor har sitt ursprung i början av 1900-talet i Appalachia. Dansandet med ormar under gudstjänsten spelar egentligen bara en liten roll i religionsutövandet, men är naturligtvis det som man känner till om man inte är medlem i Helgelserörelsen eller råkar ha ett stort intresse för religion. Medlemmar själva säger att för stor vikt läggs på ormarna av utomstående människor och att de själva bara är vanliga människor som utövar religion.

Appalachia är en kulturell region i östra USA som sträcker sig från den södra delen av staten New York till norra Alabama och Georgia. Medan bergskedjan Appalacherna sträcker sig från Kanada till Alabama, hänvisar Appalachia vanligtvis bara till den kulturella regionen i de centrala och södra delarna av området. Att hantera giftormar i kyrkan är inte direkt ett storstadsfenomen, utan det sker i små kyrkor i ännu mindre hålor. Medlemmarna i församlingarna känner ofta varandra och det händer att pastorskapet går i arv inom familjen.

Rörelsens övertygelser och hantering av giftiga ormar har dokumenterats i flera artiklar och filmer och har varit drivkraften bakom ett antal delstatslagar relaterade till hanteringen av giftiga djur. Med början på 1940-talet antog flera sydstater lagar som förbjöd ormhantering i religiösa gudstjänster. Lagen i Georgia skrevs efter att en sexårig flicka blivit biten under en gudstjänst nära Adel i Cook County. Polisen arresterade både hennes far och församlingens pastor, Warren Lipham. 1941 antog Georgia en lag som gjorde ormhantering till ett grovt brott som skulle straffas med tjugo års fängelse vid skada på annan eller ge dödsstraff om skadan slutade med dödsfall. Lagen upphävdes på 1960-talet. Idag är hanteringen av giftiga ormar i Georgia laglig endast med tillstånd.

I Tennessee är det olagligt att visa någon giftig reptil på...