Under frihetens, rättens och ansvarets fana

Författarens förord

Den 27 maj 1923 sprängdes Frisinnade landsföreningen, som var parti organisationen för Liberala samlingspartiet i riksdagen, på nykter hets frågan. Diskussionerna hade varit hårda inför det extra landsmötet i maj. Försök att hitta en kompromisslinje hade gjorts under flera månader, men dessa försök misslyckades. De frisinnade förbudsvännerna ville att partiet fortsatt skulle vara positivt till ett förbud om frågan åter aktualiserades, trots att en majoritet av väljarna vid folkomröstningen om rusdrycksförbud röstat nej året innan (48,8 procent röstade för och 50,8 procent emot införande av fullständigt rusdrycksförbud). Frågan var för de frisinnade så att säga »nykterhetsradikalismens gudsrikedröm« och ett förbud var den i särklass viktigaste socialpolitiska frågan. De var helt enkelt inte beredda att avföra frågan från dagordningen.

På andra sidan stod liberaler (inte minst i Stockholm, längs västkusten och i Skåne) som var emot ett förbud och ansåg att frågan nu var avgjord genom folkomröstningen. De menade att den höga alkoholkonsumtionen i stället borde mötas med sociala insatser, regleringar och begränsningar. Liberalen och läkaren Ivan Bratt, senare grundare av Systembolaget, hade redan 1909 gett ut boken »Kan nykterhetsfrågan lösas utan totalförbud?« Under 1910-talet blev Bratt den drivande kraften i svensk alkoholpolitik med målet att stoppa privata vinstintressen. Motståndarna till ett förbud drev också på för att acceptera motbokssystemet.

På landsmötet, det tjugonde i ordningen, stod således två linjer mot varandra. Med 77 röster mot 56 segrade förbudslinjen, med Carl Gustaf Ekman som fanbärare. Splittringen var ett faktum. I Dagens Nyheter den 29 maj 1923 möttes läsarna av rubriken: »Liberala partiet har nu sprängts på förbudsfrågan.« Förlorarna, med tidigare partiledaren och statsministern Nils Edén i spetsen - han som drivit igenom förslaget om allmän rösträtt för både kvinnor och män - meddelade att de skulle lämna partiet. 33 av ombuden som röstat mot ett framtida förbud lämnade partiet direkt efter omröstningen. Liberaler och frisinnade gick skilda vägar.

Redan samma kväll togs beslut om att bilda ett självständigt parti. Sveriges liberala parti bildades senare under året, i oktober. Edén kom att lämna partipolitiken helt för att fokusera på sin roll som landshövding i Stockholm. Eliel Löfgren blev det liberala partiets första ordförande. Carl Gustaf Ekman kom att leda de frisinnade och blev under 1920-talet en av Sveriges mest inflytelserika politiker, bland annat som statsminister. Som partiledare verkade Ekman för att stärka de frisinnades inflytande genom att samarbeta med både högern och vänstern. Han blev synonym med begreppet »vågmästeri«. Hans maktpolitiska strategi löd: »Den som behärskar mitten behärskar spelet« - en strategi byggd på att inget block hade klar majoritet i riksdagen.

På våren 1924 efter partisprängningen var den organisatoriska skilsmässan över. De frisinnade förfogade över 27 valkretsförbund, 300 lokalföreningar och 1 700 direkt anslutna medlemmar. I det liberala lägret fanns 15 valkretsorganisationer, 100 lokalavdelningar och 600 medlemmar som var anslutna till riksorganisationen. Merparten av de större tidningarna anslöt sig till den liberala sidan. Nu skulle de partierna övervintra var och en för sig1.

När dett förord skrivs i slutet av 2024, är det 90 år sedan Folkpartiet, dagens Liberalerna, bildades. Bildandet skedde i en tid då omvärlden skakade, svensk politik förändrades i grunden och den liberala rörelsen var i kris. Under 1934 genomfördes en omfattande liberal samling, som tog fart när ett upprop om att bilda ett nytt Folkparti publicerades i flera av landets tidningar. Där och då skedde en återförening mellan frisinnade och liberaler. Partiets tidigare huvudpersoner var borta och stridsfrågorna var nya.

Den här skriften beskriver händelserna som skedde inför och under året 1934 när partiet konstituerades på nationell nivå, i Västsverige och i synnerhet i Göteborg samt vilka ledande företrädare som var delaktiga. I arbetet med den här skriften har jag försökt lära känna Nils Albin Magnusson, som var Göteborgsavdelningens första ordförande. Det finns inte många rader skrivna om honom sedan tidigare, tack vare folkbokföringen från 1910 och SKTF Göteborgs jubileumsskrift lyckades jag spåra upp honom.

Det var intensiva första månader för Folkpartiet. Först var det val till landstinget samt val till första kammaren (i Göteborgs stads valkrets) och stadsfullmäktigeval. Dessa val omnämns med fokus på valrörelsen inför valet till stadsfullmäktige i Göteborg. Folkpartiets första valda riksdagsledamot, tidningsmannen, Knut Petersson beskrivs närmare.

Även ungdomsförbundets bildande, först lokalt och därefter nationellt, skildras i skriften. Alf Hermansson, FPU:s första ord förande i Göte borg och senare första kommunalråd, lyfts i detta kapitel fram som ett exempel på liberala förtroendevalda som formades under dessa år. De första samtalen och stegen mot att bilda Folkpartiets kvinnogrupp i stadens omnämns också. Närmandet till det nya partiet tog lite längre tid än för ungdomsförbunden i staden. Den radikala lokalavdelningen i Göteborg värdesatte sin självständighet och ställde krav på partiets politik.

Den uppmärksamme läsaren kommer kanske att notera ett flertal titlar skrivna vid nämnda personer i skriften. Jag har medvetet låtit dessa vara med för att gestalta och beskriva vilka människor, och ur vilka sociala skikt, som var aktiva i ledande positioner i den liberala rörelsen vid tiden för bildandet av Folkpartiet. Jag har valt att återge det nationella upp ropet och det lokala i Göteborg i sin helhet. Skriften innehåller även ett persongalleri över de västsvenska liberaler som skrev under uppropet om att bilda ett nytt parti, och ett avsnitt om Valdemar Svensson i Ljungskile som inte skrev under.

Slutligen binder jag ihop 1934 med 2024 i en epilog. Skriften avslutas med ett nytt ideologiskt upprop till frihetens försvar.

I arbetet med skriften har jag haft stor hjälp av Kungliga bibliotekets arkiv, Svenska tidningar. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Dagens Nyheters utgivning under 1933 och 1934 har varit avgörande för att kunna återge det som hände. Krönikan om partiets historia, Människan, rättvisan och friheten, utgiven av Folkpartiets ombudsmannaförenings bokförlag och tryckt hos Bohuslänningen 1956 har varit en guldgruva. »Krönikeboken fyller ett länge känt behov« för att citera Gustaf Andersson i Rasjön. På liberalismens grund, utgiven av Folkpartiet 1953, har även varit viktig i min skildring. Anders Johnsons Kämpande liberalism (2002) har också utgjort ett viktigt underlag. Även jubileumsboken, Ett liberalt fäste (2014), som togs fram i samband med att Folkpartiet i Göteborg firade 80 år, har bidragit i mitt skrivande. Inför arbetet med den boken, som leddes av Anders Wettergren, bidrog jag med material om just de första åren. Därför är det särskilt roligt att nu få återge det som hände i den här texten. Det var också ett nöje att åter läsa »Waldemar Svensson och hans tid«.

Hos Regionarkivet finns hyllmeter av sparat material om den liberala rörelsen, dokument som givetvis har varit av centralt värde för mitt skrivande. Det gäller även stadsfullmäktiges handlingar i Göteborg och dess enda utgivna biografiska matrikel (1962). Slutligen är det bara att tacka alla de som satt samman olika bibliografier, biografier, minnesord och uppslagsverk. Jag hade inte hittat fram utan dessa, det gäller särskilt skriftens persongalleri.

Jag är på inga sätt opartisk. Sedan 2019 är jag Liberalerna Västsveriges förbundsordförande, tidigare varit vice ordförande för Folkpartiet i Göteborg och innan dess haft ett förflutet i såväl ungdomsförbund som ombudsman och som ordförande för Liberalerna studenter. Jag är ledamot av kommunfullmäktige och har haft kommunala uppdrag i över 20 år i Göteborg.

Ett särskilt tack vill jag rikta till vännerna Daniel Andersson och Ola Mårtensson som har läst och kommenterat, samt Krzysztof Liberda som har layoutat både skriftens omslag och inlaga. Eventuella missförstånd eller felskrivningar är dock...