Sammanfattning
DET MODERNA SAMHÄLLET är i stor utsträckning beroende av elektricitet och en trygg elförsörjning är viktig för såväl hushåll och företag som för offentlig verksamhet. Den pågående elektrifieringen skapar en allt högre efterfrågan på elektricitet, vilket kan leda till perioder av elbrist där allas behov av el inte kan tillgodoses samtidigt. För att säkra elförsörjningen till samhällsviktiga funktioner i en situation av elbrist, det vill säga där efterfrågan på elektricitet är större än utbudet vid en given tidpunkt eller i ett givet geografiskt område, har Energimyndigheten tillsammans med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen tagit fram ett planeringssystem under namnet STYREL - Styrning av el till prioriterade elanvändare vid kortvarig elbrist.
Syftet med denna rapport är att ge en bakgrund till vad STYREL är, hur det kom till samt vilka tekniska och samhälleliga aspekter som finns med i planeringssystemet. Vidare diskuteras de aktörer som är involverade, hur de förhåller sig till varandra och vilken roll de har i utvecklingen, implementeringen och användningen av systemet. Slutligen diskuteras utmaningarna kring STYREL och hur dessa hanteras inom ramen för det svenska risk- och krishanteringssystemet.
Beskrivning av STYREL
STYREL är ett exempel på flernivåstyrning och kan förstås utifrån teoretiska begrepp som governance, riskstyrning, anpassningsförmåga och resiliens. Processen syftar till att skydda kritisk infrastruktur (även kallad samhällsviktig verksamhet) och inkluderar alla administrativa nivåer i samhället från kommuner och regioner till centrala myndigheter. Som stöd i planeringsprocessen tillhandahåller Energimyndigheten en handbok och tabellmallar.
Planeringen genomförs i sju steg:
1. De nationella myndigheterna identifierar och prioriterar den kritiska infrastrukturen inom deras ansvarsområden. Därefter skickas en lista med de nationellt prioriterade objekten till ansvarig länsstyrelse.
2. Länsstyrelsen delar upp objekten och skickar ut respektive del till ansvarig kommun.
3. Kommunerna gör därefter en egen inventering av lokala samhällsviktiga objekt och prioriterar dem enligt en åttagradig skala.
4. Kommunen begär därefter in uppgifter från lokala elnätsbolag om längs vilka elledningar de identifierade objekten ligger.
5. Kommunen listar sedan elledningarna i prioriteringsordning. Varje kommun uppmuntras även att granska listan för att säkerställa att ordningen återspeglar den önskade prioriteringen.
6. Listorna över de prioriterade elledningarna skickas till länsstyrelsen som sammanställer dem för länet. Länsstyrelsen gör en avvägning för att lösa eventuella konflikter mellan elledningar som korsar kommun- eller regiongränser och bestämmer slutligen rangordningen av elledningarna.
7. Länsstyrelsen skickar därefter in ett slutdokument med rangordningen av de lokala elledningarna i regionen till Svenska kraftnät och de ansvariga elnätsoperatörerna. Utifrån de inskickade prioriteringarna planerar elnätsoperatörerna för en manuell förbrukningsfrånkoppling (MFK) inom sitt ansvarsområde baserat på resultat av STYREL-planeringen. Slutligen meddelar de lokala elnätsoperatörerna när deras MFK-planering är klar (utan att något underlag skickas) till Svenska kraftnät.
Utmaningar för STYREL
Rapporten bygger på ett treårigt forskningsprojekt som genomfördes vid Mittuniversitetet mellan åren 2015 och 2018, »Från myndighet till medborgare och tillbaka: En studie om samverkan och kommunikation inom ramen för STYREL«. Inom ramen för projektet genomfördes intervjustudier med berörda aktörer där det påvisade flera brister i STYREL-systemet. Det rörde sig främst om kopplingen till det svenska krishanteringssystemet, identifieringen och prioriteringen av kritisk infrastruktur samt användningen av den slutliga prioriterings- eller rankningslistan.
1. HUR RELATERAR STYREL TILL ÖVRIG KRISHANTERING I SAMHÄLLET?
För det första framkom det problem kring hur STYREL relaterar till det övriga krishanteringssystemet utifrån integration, resurser och riktlinjer. Så som STYREL är utformat idag ligger det utanför det ordinarie arbetet inom det svenska krishanteringssystemet, främst vad gäller det kontinuerliga arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser. Flera av de aktörer som ingår i studien har påpekat detta när de har intervjuats. Enligt dessa skulle det ge stora fördelar om STYREL tydligare kunde integreras i den övriga krishanteringen något som är svårt i den nuvarande utformningen av systemet. Andra problem är de resurser som behövs för att genomföra STYREL. Hittills har STYREL genomförts vid tva tillfällen: 2010-2011 och 2014-2015. En tredje omgång var planerad till 2019-2021, men denna sköts upp på grund av pandemin. Den långa tiden efter den andra planeringsomgången riskerar att medföra att det organisatoriska minnet mellan omgångarna blir begränsat.
I flera kommuner ansvarade enskilda handläggare för arbetet med STYREL, vilket har gjort det extra sårbart. Kunskapen om vad som låg bakom de ursprungliga prioriteringarna blir därmed också begränsat. Tillsammans med en ofta bristfällig dokumentation leder det till att kunskapen mellan omgångarna helt riskerar att försvinna om de ansvariga inom kommunerna byts ut mellan omgångarna, något som visade sig vara fallet i flera av de undersökta kommunerna och länsstyrelserna. Mer än hälften av de ansvariga handläggarna vid länsstyrelserna från den första planeringsomgången hade ersatts av andra handläggare nästa omgång. I de kommuner som deltog i studien hade 40 procent av handläggarna i den andra omgången inte deltagit i den första.
Likartade förhållanden syns hos i princip alla aktörer i processen. Den uppenbara brist på kunskap och kontinuitet som detta medför har sannolikt påverkat förmågan att samordna arbetet och bearbeta information. Därtill beskrevs i flera fall hur tidigare prioriteringar kvarstod utan någon mer ingående analys mellan omgångarna, ett slags kopiera-och-klistra-i-förfarande.
Vidare finns problem med riktlinjerna för planeringen. STYREL inkluderar främst offentliga aktörer på lokal, regional och nationell nivå, bortsett från företrädarna för de lokala elnätsbolagen. Detta gör i sin tur att viktig kunskap kan gå förlorad i planeringen av samhällsviktig verksamhet, eftersom den privata sektorn ansvarar för utveckling, underhåll och drift av stora delar av samhällets viktiga verksamheter. En anledning till att planeringen varit begränsad till offentlig verksamhet är att ansvaret för att identifiera och prioritera samhällsviktig verksamhet ofta har legat hos en enskild tjänsteperson. Slutligen är kontakten mellan de olika nivåerna i planeringssystemet begränsad, vilket riskerar att leda till brister i förtroendet och tilliten mellan aktörerna. Även om planeringssystemet involverar många aktörer, saknas till stor del aktörer från privat sektor och icke-statliga organisationer. Analysen visar på oklarheter i flera steg i processen, till exempel vad gäller informationsvägar, förväntade insatser och ansvar. Detta har bland annat resulterat i långdragna processer, informationsbrister och opersonlig interaktion, vilket i flera fall försvårat samarbetet och skadat det ömsesidiga förtroendet och respekten mellan aktörerna. Planeringssystemets utformning förhindrar i vissa fall transparensen, vilket i sin tur försämrar utvärderingsmöjligheterna. Vidare gör detta att återkopplingen mellan de olika stegen i planeringen är i det närmaste obefintlig.
2. IDENTIFIERING OCH PRIORITERING
För det andra finns det utmaningar med att identifiera och prioritera samhällsviktig verksamhet samt svårigheter att uppnå en gemensam policy kring vad som ska klassas som samhällsviktig verksamhet och vilken rankning enskilda verksamheter bör ha. Även här är det ett problem att STYREL i flera kommuner endast hanterats av en enskild tjänsteperson. Detta skapar, som nämnts ovan, problem med kontinuiteten inom planeringssystemet, men även kring besluten om vad som är samhällsviktig verksamhet och vilka objekt som ska prioriteras framför andra. Här visar den genomförda intervjustudien bland...
