Frågan om en tidsenlig mysteriekonst

Biografiskt i samband med denna bok - ett slags förord

Redan som ung, vid 19 års ålder, ledde mig min väg direkt in i Rudolf Steiners Misraimritual. Situationen där verkade kaotisk, på grund av krigen fanns det knappt några ritualer. Endast Arcana Arcanorum, ett slags ockult undervisning, hade förts vidare från person till person från Rudolf Steiners mun. När jag var 24 år gammal hade jag det ovanliga ödet att i ett slags nödsituation få ta emot alla grader i den traditionella Memphis-Misraim-riten som inte hade omarbetats av Rudolf Steiner. Men utifrån denna översikt, med en ungdomlig drivkraft, blev jag övertygad om att hitta eller skapa en ritual som skulle kunna utgöra en hälsosam mänsklig struktur i enlighet med Kristus utifrån Rudolf Steiners plan. Jag studerade egyptologi för att även från den historiska sidan kunna utrusta mig med alla de lagbundenheter som utgör en kult.

Men mer och mer insåg jag att det faktum att vissa av Rudolf Steiners ritualer inte längre kunde hittas inte bara hade olyckliga aspekter. Alla onda avsikter kan vändas till det goda, och därför blev det tydligt för mig hur detta går hand i hand med nödvändigheten att utifrån sitt jag utveckla en individuell förmåga till en kult. Allt starkare och ljusare ljöd i mitt inre de ord som vidarebefordrats av Friederike Westphal som hade upplevt Misraim-tjänsten tillsammans med Rudolf Steiner och själv varit bärare av Arcana Arcanorum: "Rudolf Steiner talade alltid fritt. Och varje gång på olika sätt, beroende på situationen. Det var bara vi som fick papper." Tidigare hade det här uttalandet gjort mig orolig. Det berövade mig hoppet om att någonsin upptäcka "Rudolf Steiners högsta och mest effektiva mantran och ord" som jag verkligen längtade efter. Denna sanning gjorde mig ensam och dessutom tappade jag hoppet när det gällde att få ett grepp i det yttre. Men förutom det faktum att Marie Steiner lät bränna allt förklarar det också varför det knappt finns några anteckningar att hitta, trots att det fanns cirka 600 medlemmar på Rudolf Steiners tid. Senare publicerades några rituella delar inom verksutgåvan GA265

Kaoset var perfekt, för nu föreföll något ha slagits fast som i själva verket var delar av Rudolf och Marie Steiners anteckningsböcker från olika städer och tider, sammanställda av en redaktör som inte var insatt i ritualen. Den som ville arbeta fritt i Rudolf Steiners levande anda fick nu en rituell komposition av redaktören som presenterades med GA:s auktoritet som Rudolf Steiners. Eftersom anteckningarna inte hade några rubriker utgör sammanställningen och rubrikval en ren tolkning av redaktören. Till exempel flyttas bitar från femte graden in i stängningen av första graden. Det framgår inte heller tydligt att det rör sig om enskilda delar. Däremellan finns det en hel del nödvändiga åtgärder som inte antecknats. Det finns en hel del antroposofer som därmed tror sig ha en fullständig ritual.

Så jag kom till slut fram till att den tid var förbi då färdiga ritualer bara utfördes utan omdöme. Varje person som är intresserad av mysteriekulten bör kunna förvärva förmågan att inte bara höra den inre rytmen i en ritual, utan också att forma ritualer i sinnesnärvaro, att utveckla en kultförmåga - det tycks mig vara det rätta ordet. Det är denna förmåga jag försöker förmedla genom föreläsningar, seminarier och övningar i perception. Det handlar om något som man kan lära sig: att ansvarsfullt och medvetet agera kultiskt samtidigt som man är medveten om sitt jag. På det viset behöver man inte förlita sig på att läsa högt eller recitera texter som man har lärt sig utantill för att man är rädd att avvika från den rätta vägen.

När texter läses gör man det så att de samtidigt grips utifrån det egna jaget och de nedskrivna orden väljs för att de varje gång visar sig vara de mest passande och levande.

I dag finns det alltså skriftliga texter även inom Misraim-Mikaeltjänsten1. Men vi strävar efter att forma dem inifrån genom imagination, inspiration och intuition. Vi håller på att utveckla, utbilda och öva .

Under de senaste åren har jag fått många frågor om rituellt arbete, särskilt från personer som är verksamma inom Fria Högskolan för Antroposofi och funderar på en vidareutveckling i riktning mot en andra klass. Jag övervägde om det skulle vara bra att öppna Misraim-Mikael-logen för engångsbesök av människor som vill lära känna oss. Men det mötte berättigat motstånd från gemenskapen inom logen.

Logen är utformad på ett annat sätt än en esoterisk skola. Enligt min åsikt handlar esoterisk utbildning om att sensibilisera och utbilda väsensleden och de andliga organen för att lära sig kommunicera med andliga väsen. Arbetet i logen behöver en ockult utbildning. Dess första steg är ett viljebeslut: att vilja vara Kristi kropp. Det beslutet brinner dock så obestridligt i hjärtat att det med alla prövningar som livet medför kan förändra hela människan. Därav termen "ockult": det går inte att se utifrån men utgör grunden för arbetet.

För att bekräfta detta oåterkalleliga beslut avlade man förr i tiden stränga eder. I dag går det inte att utifrån hjälpa till med ett viljebeslut. Redan det faktum att kunskapandet hela tiden kräver nya överväganden av jaget gör det omöjligt att påverka utifrån. Det ockulta skeendet blir mer och mer individuellt, och även de andliga väsen som tidigare vårdades, skyddades och närdes i logerna - i synnerhet Kristus - kan inte eller inte längre bindas till bestämda kultiska ceremonier och ord.

Men de andliga väsendena och Kristus lever upp i det kultiska medvetandet. Människor som börjar förnimma de andliga väsendena kommer förr eller senare att inom sig själva känna ett behov av en kult, ett behov som liknar en inre kallelse.

Efter det berättigade motståndet mot min idé att öppna logerna för människor som inte hade fattat det beskrivna viljebeslutet, grundade jag 2018 tillsammans med Rolf Speckner från Misraim-Mikael-tjänsten en forskningsförening dit man också kunde komma bara en gång och utan att förbinda sig. På det viset skulle man kunna fördjupa sig något i kultens väsen. Vi arbetar också med frågor av historisk karaktär, eftersom det hittills knappt har publicerats något i detta avseende2 förutom i GA 265.

Men redan i GA 265:s titel används begreppet "kunskapskultisk avdelning". Detta begrepp förekommer endast i en anteckning av Emil Bock från ett samtal med Rudolf Steiner, inte hos Rudolf Steiner själv. Detta visar att man med stor försiktighet måste närma sig redaktörens introduktion samt de kommenterande och kompletterande avsnitten - trots allt hundra sidor. Dessutom tycks han ha skrivit utifrån sin förtrogenhet med Kristensamfundets kult. Den ger dock ingen grund för att bedöma en kainitisk mysteriekult. Utan att vilja såra någon måste jag ändå påpeka detta så tydligt, eftersom denna bok ställer mycket i ett felaktigt ljus och därmed skymmer Rudolf Steiners ockulta arbete.

I sin självbiografi betecknade Rudolf Steiner denna verksamhet som "symbolisk-kultisk avdelning". Han använde aldrig oprecisa begrepp, särskilt inte som namn för en avdelning inom den antroposofiska rörelsen där namnet måste uppfattas väsensartat. Symboler utgör grundvalen för ockult verksamhet. Den antroposofiska rörelsens symbolisk-kultiska avdelning arbetar med ett outtalbart symbolspråk som i likhet med det matematiska tänkandet kan röra sig inom det andliga bortom egoismen.

När det gäller den här boken stod jag inför problemet hur jag skulle beskriva kulten. Som jag nyss nämnde beskriver Rudolf Steiner ockultismen som att leva med ett slags lagbundet språk som på sitt symboliska sätt inte kan dras in i egoismen. Om jag förklarar kultens syfte förståndsmässigt - skulle jag då inte göra exakt det kulten skulle skyddas för? Skulle det inte innebära att svika vår tjänst för de andliga väsendena och...