Berättelsens kraft

1. Kommunikation centralt för utveckling och lärande i alla åldrar

Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: "Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla de andra är glömda. Det här är en sådan dag. Inte för alla människor naturligtvis. Många, många gråter just nu och kommer att minnas den här dagen med förtvivlan, det är underligt att tänka sig. Men för oss Melkerssons i Snickaregården på Saltkråkan är det här en dag så bubblande full av lust och fröjd och glans och glädje, så jag vet inte vad vi ska ta oss till med den", (Ur Vi på Saltkråkan, Astrid Lindgren, 1964).

Orden i citatet ovan har en förmåga att förflytta oss som läsare till en plats där vi förmodligen aldrig varit. Vi skapar utifrån det skrivna ordet en föreställning i vårt inre, en bild av platsen och familjen som omtalas. Beroende på våra egna erfarenheter och den erfarenhet vi har av Astrid Lindgrens författarskap, tolkar vi texten och skapar en inre föreställningsvärld, en bild av det skrivna. Vår inre bild och den känsla och stämning som texten förmedlar kommer att skilja sig åt från en individ till en annan.

Texten kommunicerar till oss och med oss. Mey (2001) uttrycker det som att "Språket kodar på sätt och vis det mänskliga livet". Att ha en fungerande kommunikation är avgörande för oss människor. I förskolans och skolans verksamhet är förmågan att kommunicera med språket som verktyg centralt, oavsett om kommunikationen sker verbalt eller icke-verbalt. I den dagliga verksamheten uppstår mängder av möten barn och vuxna emellan som ställer krav på en fungerande kommunikation för att alla ska utvecklas och lära utifrån sina förutsättningar samt känna tillhörighet och delaktighet.

Följande vardagliga händelse speglar detta.

Det stannar en blå Opel på parkeringen utanför den gulmålade förskolan Timotejen. Motorljudet tystnar och ena bildörren öppnas. En kvinna i 35-års åldern kliver ut. Hennes klädsel signalerar att arbetet väntar. Hennes kroppsspråk signalerar detsamma. Hon öppnar bakdörren och böjer sig in i bilen. Förmodligen är det bilbältet som ska lossas. Det går någon minut och ut hoppar en liten pojke. Han ser ut att vara i 4-5 års åldern. Att döma av hans raska, glatt hoppande steg fram till grinden i det gröna staketet med sitt rutade mönster och ordentligt förankrade grindstolpar, har han gått den här vägen ett antal gånger. I handen håller han en kanin som vispar sina lurviga ben i backen. Kvinnan, förmodligen förälder följer raskt efter. Pojken öppnar dörren in till förskolan, "Här kommer jag", ropar han nästan innan fötterna passerat tröskeln. Så stängs dörren och det går en stund innan kvinnan kommer ut igen. Hon går med raska steg mot bilen. Vänder sig om mot fönstret och vinkar med ett småleende på läpparna. Ett lätt tryck i höger hand, det blinkar till och låset fungerar som det brukar. Kvinnan glider ner på sätet, dörren stängs och den blå Opeln lämnar förskolan Timotejen för dagens värv.

Den beskrivna händelsen skildrar en början på en dag full av kommunikativa inslag nästan innan något hänt alls. Många funderingar och frågor kan ställas. Vad sa mamma till pojken innan bilbältet lossades? Vad förmedlade hennes handgrepp och kroppsspråk och hur påverkar det pojkens känsla av hur den här dagen börjar och kommer att bli? Hur ser mötet ut när pojken självklart öppnar dörren till förskolan och meddelar att här kommer jag? Vad säger det om hur han tänker om sin förskola, de vuxna där och kompisar runt honom. Ser mötet med honom annorlunda ut jämfört när andra barn gör sin entré?

Kommunikation som begrepp

Utbildningen i förskola och skola ska ge barnen förutsättningar att kunna tänka, lära och kommunicera i olika sammanhang och för skilda syften. Därigenom läggs grunden till att barnen på sikt tillägnar sig de kunskaper som alla i samhället behöver. Förmåga att kommunicera, söka ny kunskap och samarbeta är nödvändig i ett samhälle som präglas av stort informationsflöde och kontinuerlig förändring. Språk, lärande och identitetsutveckling är intimt förknippade med varandra.

Kommunikation utgör således ett sammanfattande begrepp för människor i samspel med varandra. Språk och kommunikation är allt det vi förmedlar genom att vara den vi är tillsammans med andra människor. Ett samspel som innebär att vi utvecklas, lär om oss själva, om andra och om samhället med allt vad det innebär. Samspel är grunden för en fungerande kommunikation. Språket är ett av verktygen. Enligt uppslagsverket Nationalencyklopedin (2000) härstammar ordet kommunikation från latinets communicatio 'ömsesidigt utbyte', av communico 'göra gemensamt', 'låta få del i', 'få del av', 'meddela', av communis 'gemensam', 'allmän', 'offentlig'.

Kommunikation betyder således att dela, göra gemensamt, att överföra information människor emellan. Någon skickar ett budskap och någon annan tar emot som aktiv avlyssnare. Vi kommunicerar budskap med ord (verbal kommunikation) och utan ord (icke-verbal kommunikation).

Den verbala kommunikationen sker exempelvis via:

• Talat språk.
• Skrivet språk med de symboler och tecken som språket använder sig av.

Den icke verbala kommunikationen sker exempelvis genom:

• Kroppsspråk
• Miner, blickar, gester
• Röstkvalitet
• Bilder
• Tecken som stöd till tal
• Konstnärliga uttryck som sång, musik, dans och bildskapande.

Den icke-verbala kommunikationen ser olika ut mellan länder och kulturer och även inom en mindre grupp av människor. I kommunikationen människor emellan påvisar undersökningar och forskning att orden har liten betydelse i förhållande till kroppsspråk och röstkvalitet. Enligt Wikipedia tolkar man 55 procent av kroppsspråket, 38 procent av röstkvaliteten och 7 procent av ord och innehåll. Människan är alltså en kommunicerande varelse.

Individer kommunicerar budskap såväl med ord som med kropp. Kommunikationen sker både med ett direkt uttryck men också ett metauttryck dvs. på vilket sätt det uttryckta uttrycks (Hougaard, 2004). Hougaard menar att av en mängd olika anledningar och då exempelvis på grund av metakommunikationens art uppfattas inte alltid ett budskap av mottagaren på det sätt som sändaren menat och tänkt.

Det som hörbart kommuniceras kan liknas vid toppen på ett isberg (Ellneby & Hilgers, 2006). Vi vet att isberget har större delen av sitt omfång under vattenytan. Det är den synliga delen av isberget tillsammans med vår kommunikation under ytan, den som inte hörbart uttalas som avgör hur det utsända budskapet tas emot och uppfattas

Det kommunikativa uppdraget

I FN:s barnkonvention och FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning finns skrivningar som tar upp rätten att kunna kommunicera och att uttrycka sig.

I Barnkonventionens artikel 12 står:

"Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad."

FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning tar upp yttrandefrihet och åsiktsfrihet. I artikel 21 betonas vikten av att se till att information och kommunikation blir tillgänglig i praktiken, exempelvis genom att anpassa format och teknik så att personer med funktionsnedsättning har likvärdiga möjligheter att ta del och använda sig av den.

Styrdokumenten i förskola och skola knyter an till Barnkonventionen. Uppdraget är att spegla de värden som uttrycks i Barnkonventionen: Det är "barnets bästa" som står i centrum. Barn och elever har rätt till delaktighet och inflytande samt att...