Balsamerad tid

Startblocket

Ännu en bok om fotografi? Med några decennier kvar innan det är dags att fira fotografiets tvåhundraårsjubileum borde det mesta vara sagt om fotografi. Världen har dock förändrats under dessa 200 år och synen på fotografiet med den. Fotografiet dök upp på scenen under industrialismens andra århundrade och tekniska landvinningar har under den tid fotografiet funnits påverkat fotografiet kraftigt. Detta är dock ingen bok om de rent tekniska aspekterna på fotografiet eller bildanalys som sådan även om detta berörs här och var i texterna. Fokus i följande texter ligger på seendets, tolkningens och förståelsens psykologi. Hur är fotografiet till sin "natur" och hur det påverkar oss är några frågor jag letat efter svar på i litteraturen. Texterna har naturligtvis kommit att handla om hur fotografier laddas med emotioner och hur dessa startar känslor inom betraktaren - känslor som kan ge oss alla en individuell tolkning och mening med ett fotografi. Intressanta frågor är till exempel om vi kan "se" något i ett fotografi om vi inte har erfarenhet av vad vi förutsätts "se".

Vad är ett fotografi, en målning eller en skulptur annat än ett sätt att fånga betraktarens uppmärksamhet? Upphovsmannen har förhoppningsvis sett något i sin omgivning som hon vill fästa betraktarens uppmärksamhet på. Fotografiet kan, med andra ord, sägas vara en "fälla" för blicken. Dessa fällor kan vara mer eller mindre effektiva - betraktaren måste arbeta tillsammans med fällan för att den ska fungera. Det beror på att vi inte kan se något i en "avbildning" som vi inte redan har sett eller att vi inte kan se något som vi inte redan har kunnat föreställa oss. Kan någon annan människa "tänka" innehållet finns det möjlighet att betraktaren också kan "se" det.

Att samla fotografier är enligt Susan Sontag att samla på världen(1973:1). Den som samlar försöker etablera kontroll och genom att vi samlar på bilder av världen försöker vi troligen utöva kontroll över något som det är omöjligt att skapa kontroll över. Man kan säga att fotografen, som "samlar" genom att ta fotografier, försöker ordna upp världen, men står inför en hopplös uppgift. Ändå tar de flesta fotografer, professionella såväl som hobbyfotografer kontinuerligt bilder som gör deras arkiv allt större.

Hur kan det komma sig att fotografiet kommit att spela roll i var mans liv, åtminstone i den västliga världen? Förutom basnivån, där alla som vill ha en ID-handling måste fotografera sig, finns många varianter av fotografier i våra liv som inte är nödvändiga för vår existens. Ändå är vi involverade i betraktande av reklambilder, familjebilder och pressbilder. Dels beror det på att vi, utan egen förskyllan, exponeras för alla dessa fotografier, dels också på att människan förefaller vara konstruerad för att lösa "mysterier", där fotografier kan stå för många, i vår omgivning. Vi kan troligen inte hejda oss, utan ger oss in i fotografier och försöker skapa sammanhang och mening genom att betrakta dem. När vi träder an denna resa in i det landskap som av vissa författare kallas"magiskt" eller "mystiskt" förefaller det som vi drar nytta av alla de erfarenheter vi har i våra försök att skapa något som liknar en personlig mening med det fotografi vi för tillfället interagerar med.

De fotografier vi gör blir efterhand dokument som ger möjlighet att förstå världen. Det finns enligt sociologen Piotr Sztompka två sätt på vilket fotografering kan användas inom vardagssociologin, genom att ta fotografier av sociala situationer och genom att tolka befintliga fotografiska bilder (Sztompka 2008:5). Att ta bilder har många tolkningsområden. Till att börja med väcker det vår känslighet för sociala situationer, eftersom det ersätter det passiva "ser", där otaliga kaotiska intryck bara flyter framför våra ögon, med ett avsiktligt "ser", där vi medvetet väljer och rangordnar bilderna enligt deras betydelse. Tre tekniska egenskaperna hos kameran är till hjälp här, menar Sztompka. Först måste vi fokusera på något, vilket innebär att välja något av högsta vikt i den observerade situationen. För det andra måste vi rama in bilden, vilket innebär att eliminera de funktioner i situationen som anses vara mindre viktiga. För det tredje måste vi bestämma skärpedjupet, för att skilja förgrund från bakgrund. Detta är naturligtvis vardagsmat för den erfarne fotografen, men som insamling av data för sociologiska forskning om vardagslivet försöker Piotr Sztompka betrakta fotografier som underlag. Hans förhoppning är att studiet av fotografier tagna i vardagssituationer ska hjälpa till att beskriva förändringar och förtydliga existerande förhållanden. Vad sker när vi "tar" ett fotografi? En beskrivning som målande ger en målande bild av vad som sker har gjorts av en mexikansk författare (De Haene Rosique 2009:9): Betrakta, observera, fånga på den mekaniska näthinnan, definiera exponeringstider, hitta ramen, garantera bästa vinkeln, fastställa kompositionen, definiera brännvidd, skärpedjup ... avfyra slutaren för att rycka ett fragment av verkligheten med hög kontrast och halvtoner för att skapa en alternativ verklighet, synlig, påtaglig och tvådimensionell.

Det är som framgår ingen okomplicerad process. I denna samling texter ligger fokus dock mer på hur betraktaren upplever den redan exponerade bilden än hur fotografen har gått till väga för att åstadkomma den.

Min tanke är att eftersom vi, åtminstone i västvärlden, har dränkts i återgivningar av fotografier har fotografiet tagit en viktig plats i våra liv, vare sig vi vill det eller inte. När jag letat litteratur har det slagit mig hur många olika typer av författare som gett sig på att försöka tolka fotografiet och dess roll i våra liv. De försöker alla svara på frågor som: var är fotografiet, när är fotografiet, hur är fotografiet och varför är fotografiet? En av de mer påträngande frågorna ställs av W. J. T. Mitchell i denna form: "Vad vill bilder, egentligen?" (Mitchell 1996). Det är en fråga, bland många, som återkommer gång på gång i dessa texter. Mitchell (1994:11) har dock uttryckt farhågan att vi inte riktigt vet vad bilder är och hur deras relation till språket är, hur de fungerar för betraktaren och världen och vad vi ska göra med dem. Det är en samling skrämmande tankar.

Vid summering av texterna i denna samling dristar jag mig att tolka "budskapet" i texterna. Även om jag kanske inte riktigt förutsåg att det skulle finnas något budskap i dem när jag för en tid sedan började skriva om dem. Den tolkningen går ut på att texterna handlar om vilken relation vi som betraktare har till den fotografiska bilden. Det handlar också om hur betraktaren laddar bilden med ett individuellt innehåll som grundar sig i individens erfarenheter och referenser. Det är sådant som gör att vi som individer kan se helt olika saker i ett fotografi.

Det har skrivits en hel del om fotografi och fotograferande genom tiderna, texterna i det följande gör inga anspråk på att vara heltäckande. Jag vill dock peka på att det inte är något nytt att fundera över fotografiet och dess roll i våra liv. Walter Benjamin, tysk filosof, som skrev mycket om media på 1930-talet, är en inspiration till mina försök. Tankarna i Walter Benjamins "Little history of photography" var ett uttryck för ett djupt känslomässigt engagemang i en ständigt öppen debatt om estetik som hade utlösts av det gemensamma hoppet om en social revolution, menar Herbert Molderings (2014:335). Utan den empatiska omfamningen av de revolutionära massornas aktioner, som för en litterär figur betyder lika mycket som utsikterna till en ny publik, nya uppgifter och syften: Benjamins perspektiv skulle ha avstått från en stor del av deras känslomässiga impulser. Som enskilt uttryck för den historiskt unika och aldrig-till-varaupprepade konstverket syntes borgerlig intelligen soch marxistisk arbetarrörelse....