Resan som ingen trodde på

När jag fick se den goda damen blev det en början på mitt författarskap. Vem i all världen kunde ha trott det? Inte jag i alla fall. Att den lilla kontorsråttan kunde få till en historia och sedan sätta ihop en inlaga, för att inte tala om bokslagen. Hur i all världen kan någon klok människa sätta sig in i rent absurda situationer, bara för att skriva? Nåja, det är väl ingen som har påstått att jag är klok heller å andra sidan. Men det är just det att se en historia växa fram från tangentbordet, att styra den, något så när i alla fall. Se de olika figurerna ta form och leva sig in i dem... Det hela är en mödosam procedur emellanåt men så utvecklande och ändå så förgrömmat invecklat.